De här regelverken beskrivs oftast utifrån vad de kräver av den som sätter en produkt på marknaden. Men arbetet hamnar sällan där. Det hamnar hos inköp, som ska få fram uppgifter från leverantörer som i sin tur ska få fram dem från sina, och hos den som ska bedöma om svaret duger. Den kedjan är där kraven faktiskt bryts – inte i lagtexten.
Tre krav som ställs på samma underlag
EUDR – avskogningsförordningen
Träffar bland annat trä, papper, soja, kakao, kaffe, palmolja, gummi och nötkött. Kräver geografisk härkomst ned till odlingsplatsen och en tillbörlig aktsamhetsförklaring. Tillämpas från den 30 december 2026.
PPWR – förpackningsförordningen
Ställer krav på förpackningars återvinningsbarhet, återvunna material och överflödigt tomrum, och skärper producentansvaret. Tillämpas från den 12 augusti 2026.
FSC och PEFC
Frivillig certifiering, men i praktiken ett kundkrav. Spårbarhetscertifiering – chain of custody – bygger på samma dokumentation som EUDR behöver, vilket är värt att utnyttja.
Så byggs underlaget, i den ordning det brukar fungera
- 1
Kartlägg vad ni faktiskt köper
Inte artikelnummer – material. De flesta blir förvånade över hur många produkter som innehåller ett omfattat råmaterial någonstans, ofta i en förpackning ingen tänkt på.
- 2
Fråga uppströms, skriftligt
Ett mejl med en fråga är inget underlag. En strukturerad förfrågan där leverantören svarar på samma frågor varje gång är det, och den går att upprepa nästa år.
- 3
Bedöm risken, dokumentera bedömningen
Kravet är tillbörlig aktsamhet, inte garanti. Det som ska finnas är en bedömning som visar vad ni visste, vad ni frågade och varför ni drog den slutsats ni drog.
- 4
Skriv in kraven i avtalen
Ett krav som bara ställs vid en revision ställs för sent. Det som står i avtalet följer med vid nästa beställning utan att någon behöver komma ihåg det.

Kravet vandrar nedåt, inte bara uppåt
Ett företag som inte omfattas direkt får ändå frågan, eftersom den som omfattas är skyldig att ställa den. Det innebär att ni kan behöva ha svaren klara långt innan ni själva träffas av lagstiftningen – och att förmågan att svara snabbt blir ett skäl att välja er som leverantör.
Vanliga frågor
- Vi köper bara inom EU. Räcker inte det?
- Nej. Avskogningsförordningen gäller även varor som producerats inom unionen, och en europeisk leverantör kan mycket väl ha köpt in råvaran någon helt annanstans. Ursprungslandet för er leverantör är inte ursprungslandet för materialet.
- Vi är för små för att omfattas.
- Möjligen av lagstiftningen. Inte av era kunder, som är skyldiga att ställa kraven vidare oavsett hur stora ni är. I praktiken är det den vägen de flesta små bolag först möter EUDR.
- Vem hos oss bör gå utbildningen?
- Inköp först, eftersom det är där uppgifterna ska hämtas in. Därefter den som ansvarar för hållbarhetsrapportering och den som skriver leverantörsavtal – de tre arbetar med samma underlag utan att alltid veta om det.
Ska inköp och hållbarhet gå tillsammans?
Det är oftast det som ger mest, eftersom de två funktionerna upptäcker att de sitter på var sin halva av samma dokumentation.
Se utbildningarna

